Author: lina

Ukulele Orchestra of Great Britain är en engelsk musikgrupp som är unik på det sättet att det inte är en särskild genre som särskiljer deras musik, utan ett särskilt instrument. Gruppen spelar musik ur ett flertal olika genrer, men det alla deras låtar har gemensamt är att de spelas på ukulele. Gruppen består av åtta medlemmar (David Suich, Peter Brooke-Turner, Hester Goodman, George Hinchliffe, Richie Williams, Kitty Lux, Will Grove-White och Jonty Bankes), som alla spelar olika typer av ukulele, till exempel sopranukulele, tenorukulele, barytonukulele och basukulele (basen är dock egentligen inte en ukulele, utan en akustisk basgitarr).

Gruppen bildades år 1985, enligt Richie Williams för att de ville utmana folks uppfattning om, och förväntningar på, ukulelen. De flesta som har hört bandet skulle nog säga att de har lyckats med det de föresatte sig. Deras koncept går ut på att arrangera om kända låtar (från alla möjliga genrer, till exempel punk, klassisk musik och hårdrock) till ukuleleversioner. Samtidigt som deras musikaliska arrangemang är seriösa, är humor en viktig del i deras framträdanden, vilket man kan få en ledtråd till bara genom att titta på deras arrangemang av ukulelelegendaren George Formbys låt ”Leaning on a Lamppost”, som i deras version har fått titeln ”Lenin on a Lamppost” och spelas i balalaikastil. Andra exempel på låtar som de har gjort om är ”Anarchy in the U.K.” av Sex Pistols och ”Should I Stay or Should I Go” av The Clash.

Detta koncept har gjort att gruppen så gott som kultförklarats i sitt hemland Storbritannien, och de börjar även märka av framgångar i Sverige, då de bland annat har uppträtt på Reginateatern i Uppsala och på Scalateatern i Stockholm, på båda platserna för utsålda hus. Om du är ett av gruppens svenska fans, och du vill sprida kännedomen om dem, kan du till exempel beställa en t-shirt med tryck från Medtryck.com med gruppens namn på. I andra länder är gruppen än mer känd än den är i Sverige. I USA och Australien har de till exempel spelat på prestigefulla scener som Carnegie Hall i New York och Operahuset i Sydney, och de har också turnerat i Japan, Kina, Nya Zeeland, Tyskland, Frankrike, Österrike, Belgien, Finland, Estland, Norge och Irland.

Clifton Avon Edwards, som kom att förknippas så mycket med det instrument han spelade att han fick smeknamnet “Ukulele Ike”, var en amerikansk sångare och röstskådespelare som hade sin storhetstid under 1920- och 1930-talet. Han var särskilt känd för sina jazziga tolkningar av poplåtar och roliga visor, och en av hans kanske främsta hits var hans tolkning av ”Singin’ In The Rain” från 1929. Senare i sin karriär skulle Cliff Edwards också bli känd som röstskådespelare, då han gjorde olika roller till animerade filmer. Han är kanske mest känd som rösten till Benjamin Syrsa i den engelskspråkiga versionen av Disneys Pinocchio från 1940.

Edwards föddes i Missouri år 1895. Redan när han var 14 år gammal slutade han skolan för att flytta till Missouri, där han arbetade som sångare och underhållare i salooner. Det var på detta sätt som det kom sig att Edwards började spela ukulele: eftersom många av barerna han spelade i inte hade ett piano, eller i bästa fall ett som var i mycket dåligt skick, lärde han sig själv att spela ett annat instrument för att kunna ackompanjera sin egen sång. Att det blev just ukulelen berodde helt enkelt på att det var det billigaste instrumentet i musikaffären. Hans genombrott kom då han spelade på Arsiona Cafe i Chicago, och uppträdde med sången ”Ja-Da” som hade skrivits av klubbens pianist, Bob Carleton. Tillsammans gjorde Carleton och Edwards sången till en hit i vaudevillekretsar, och ett av de största namnen inom genren, Joe Frisco, anlitade Edwards som en del av hans föreställning, som spelade på Palace Theatre i New York, den mest prestigefulla vaudevilleteatern på den tiden. Något som inte har förändrats sedan den tiden är att det är viktigt för artister att vila upp sig före och efter en föreställning, oavsett om det är en vaudevilleföreställning, en musikal eller någon annan form av teater. För att vila ordentligt behöver man en bekväm säng, och idag, till skillnad från på Edwards tid, finns den fördelen att man enkelt och smidigt kan beställa sängar online, till exempel på Sleepo.se.

Året efter sitt genombrott 1918 spelade Edwards in sin första skiva, och därefter följde framgångarna på varandra, bland annat då han spelade som huvudnummer på Palace Theatre år 1924, och då han medverkade i musikalen Lady Be Good på Broadway, tillsammans med stjärnor som Fred Astaire. Edwards framgångar bidrog också stort till att ukulelen blev mer populär än någonsin under 1920-talet.

George Formby föddes år 1904 i Wigan i Lancashire, och hette ursprungligen George Hoy Booth. Han tog senare sin fars namn som artistnamn – hans far var själv artist, och uppträdde både som komiker och som sångare i musikaler. George Formby den yngre fick dock aldrig se sin far uppträda, eftersom han avled år 1921. Formby hade dittills haft en lovande karriär som jockey, men övergav hästarna för att istället följa i sin faders fotspår. Till en början gjorde han det ganska bokstavligen, då alla hans tidiga nummer togs från hans faders föreställningar – samma sånger, samma karaktärer och samma skämt. En stor förändring skulle dock ske år 1923, då han tog två beslut som skulle förändra hans karriär för alltid: han gifte sig med Beryl Ingham, som senare skulle bli hans manager, och han köpte en ukulele. Det var hans fru och manager som insisterade på att han skulle ta med ukulelen i sina föreställningar, och detta blev ett så framgångsrikt grepp att Formby blev känd som ”The Ukulele Man”. Från och med år 1926 började han spela in skivor, och från och med 1934 fick han allt fler filmroller. Detta ledde till att han under slutet av 1930-talet och hela 1940-talet var Storbritanniens mest populära artist. Under andra världskriget arbetade han för Entertainments National Service Associtation, och turnerade runt för att uppträda för soldater och civila. Vid krigets slut uppskattas George Formby ha uppträtt inför sammanlagt tre miljoner människor i det militära.

Efter kriget dalade dock Formbys karriär, och även om han fortsatte att turnera runt Storbritannien i olika varietéföreställningar och pantomimer, blev han aldrig lika stor igen som han en gång varit. Formby dog år 1960, 56 år gammal.

Eftersom ukulelen förknippas med Hawaii, förknippas instrumentet också för många med sommar och värme. George Formby spelade visserligen på sin ukulele varhelst hans framträdanden tog honom, men bäst passar det kanske att spela ukulele på en uteterrass en solig sommardag eller en ljummen sommarkväll. Om du vill inreda din uteplats så att den passar perfekt för många timmar av drinkar och ukulelespelande, hittar du utemöbler för alla smaker på Buildor.se.

Några knäpp på ukulelen och man börjar genast drömma om paradisstränder och färgglada drinkar. Den riktiga ukulelefantasten gör med fördel ett besök till platsen där allt började, på Hawaii förstås!

Tidigare i år gjorde jag en resa till Hawaii för studiebesök till Kamaka Ukulele. Jag ville se hur tillverkningen gick till och samtidigt njuta av en riktig solsemester.

Hawaii är så klart mycket mer än detta fantastiska instrument och en resa hit är en investering för själen!

Jag hade sparat ihop till större delen av resan men det räckte inte riktigt hela vägen. Jag anser att man aldrig ska låna pengar man inte har råd att betala tillbaka men eftersom jag behövde komma iväg inom en viss tidsram så gjorde jag en del research på ansvarsfulla sätt att låna pengar. Det slutade med att jag genom advisa.se/låna-pengar/ hittade bra räntevillkor hos SEB för ett lån på 8000 kr. Jag uppskattade även rådgivningen jag fick av Paul Hillman på Advisa. Han förklarade allt lugnt och tydligt lånevillkoren och återbetalningsplanen så att jag förstod precis hur lånet skulle påverka min privatekonomi. Några tusenlappar ”rikare” kunde jag sedan boka min drömresa!

Om Kamaka Ukulele

Kamaka Ukulele är en av världens främsta tillverkare av ukuleler. Företaget grundades redan 1916 på Hawaii av Samuel Kaialiilii Kamaka. Han hade sedan början av 1900-talet skapat ukuleler av koa-träden som växer på Hawaii. Den första butiken, ”Kamaka Ukulele and Guitar Works”, drev Samuel i sin egen källare, men år 1921 hade affärerna gått så bra att han kunde öppna en butik inne i Kaimuki nära Honolulu. Vid det laget var Samuel redan beryktad som en tillverkare av instrument av hög kvalitet, och butiken blev en stor framgång.

Ananas med strängar
Med ananasukulelen befäste Samuel sin roll som världens kanske främsta ukuleletillverkare. Han ville ta fram en ukulele som skapade ett mjukare ljud än den vanliga, timglasformade modellen. Samuels vänner påpekade att prototypen såg ut som en ananas. En av vännerna, som var konstnär, målade då en bild av en ananas på ukulelens framsida och namnet var ett faktum. Denna nya ukulele blev snabbt populär och 1928 kunde Samuel få patent på sin ukuleledesign.

Kamaka Ukulele var nyskapande på flera sätt, förutom den nya formen på ukulelen. Samuel anställde till exempel funktionshindrade personer redan 1955, i en tid då funktionshindrade ansågs oförmögna att arbeta. Två av de anställda var hörselskadade, vilket visade sig bli en tillgång då deras förbättrade känsel gjorde att de kunde känna träets tjocklek bättre och skapa ukuleler av högre kvalitet.

Idag ägs Kamaka Ukulele av Samuels två söner, Samuel Jr. och Frederick, vars egna söner sköter den dagliga verksamheten i företaget.

Aloha!

Av: Klas

Uppdaterad 26/06/2017